Jag var helt trött på jobbet idag. Fick många frågor och hade väldigt svårt att koncentrera mig. Varken kaffe eller luft eller dricka eller frukt hjälpte. Hade jag sovit så dåligt, verkligen?

Nej, jag fick förklaringen mot slutet av dagen. Kommunisternas intåg. Tant Irma på besök. Lingonveckan. Whatevs. Det gick tydligen åt massa energi åt det.

När jag skulle hämta barnet på förskolan glömde jag nästan hennes cykelhjälm. De måste tro att jag är ganska vimsig där. De ser mig ju bara på kvällen när jag har hjärnmos i huvudet.

Väl hemma förklarade jag för barnet att idag orkade jag inte leka ute, för jag var för hungrig. Jag höll på att falla omkull, typ. Idun verkade dock inte ett dugg intresserad av att leka. När vi kom in ropade hon mamma på det där sättet som betyder napp, och såklart var alla nappar spårlöst försvunna och jag fick samtidigt jätteont i magen. Försöka trösta ledset barn och göra mat samtidigt med svår värk i mellankroppen. Sambon ville ha avstängd dator, kom det på sms. Jag bad om choklad.

Det blev nudlar till mat. För att min hjärna inte klarade av att tänka ut något annat lika enkelt. Nå, vi blev ju mätta i alla fall. Mjölken tog slut. Barnet blev ledset igen.

Teletubbies. Glatt och gosigt barn. Glad mamma.

image

Nu tänker jag inte röra mig förrän jag måste, eller det finns choklad att hämta!

Så är det en bra eller dålig dag? Definitivt bra. Jag lyckades precis lösa ett problem innan jag gick hem från jobbet och nu har jag ett skönt täcke över min onda mage och en gosgumma bredvid mig. Så nog är det bra, alltid. Även fast det finns dåliga saker. Jag väljer att se helheten, och vad som gör den bra!