Feminister och hat

Jag följer Kvinnohat på Instagram eftersom jag tolkar namnet som att man vill göra något åt kvinnohatet i samhället. Och det kanske man vill på det kontot också. Men kanske inte alltid på det sätt jag skulle tycka vore effektivt.

Idag läser jag följande.

magganhaggan, dhlmn, neyolaya and 1,137 others like this.

kvinnohatSen jag blev feminist är det så mycket som hänt i mig. Feminismen i mig föddes ur hat och ilska, mitt uppvaknande började gro i min förra relation med en man som inte bara kränkte mig fysiskt och psykiskt men som även konstant nedvärderade kvinnor, kvinnors intressen och kvinnors kompetens. Mitt hat mot honom, mot män, mot ett samhälle som hatar kvinnor gav mig energi, power och styrka och jag reste mig ur askan som en hämndlysten amazon och tog mig ur och tog mig förbi och tog mig framåt. Många år senare brinner mitt hat lika starkt och jag känner mig stark. Det är min drivkraft, min överlevnadsstrategi, mitt sätt att hantera kvinnohatet omkring mig. För det mesta iallafall. Ofta känner jag meningslöshet och ångest över att ingenting förändras. Det går så långsamt. Feminismen har gett mig glasögon som gör att jag ser glasklart. Bortskalat är alla illusioner och föreställningar om ett samhälle där människor har lika rättigheter och samma värde för det är bara ord, läpparnas bekännelse från män med grandios självbild, för jag ser bara kvinnohat och förtryck vart jag än vänder mig. Det finns överallt i vardagen. Det finns ingenstans jag är fredad. Vi lever här på männens nåder och vi är maktlösa. Iallafall så länge som vi envisas med att smeka mannen medhårs i nåt fåfängt försök att få med oss mannen på det feministiska tåget. Ok, SKITBRA att män brinner för feminismen wohoo you go boy, men vet ni vad? Vi behöver dem inte. Vi behöver inte männen. Vi behöver inte deras godkännande eller välvilja. Bara tanken på att den förtryckta gruppen behöver inkludera sin förtryckare i kampen är vansinnig och naiv. Det vi behöver är att stå enade tillsammans och slå tillbaka. Ta makten ifrån dem, inte vänta på att de ska ge oss den för det kommer aldrig att ske. / @ladydahmers

Jag tar avstånd från allt hat. Jag tror inte på att vi kan få männen att behandla oss med respekt genom att hata dem. Jag tror man måste sätta gränser, men inte hata. Hat leder bara till mer hat.

Och nästa person som frågar mig om jag någonsin hört en feminist säga att hen hatar män så kan jag i alla fall hänvisa hit.

2 reaktioner på ”Feminister och hat”

  1. Precis. Hur ska en kunna uträtta något genom att bara hata?

    Det är väldigt mycket offermentalitet i den där texten. Med ett tydligt försök att vända offerkoftan ut och in för att den ska se ut som något annat än rädsla. Till exempel styrka.

    Jag tycker inte att det där är feminism. När jag benämner mig själv som feminist är det inte det där jag menar.

    Feminism är inte att hatiskt och skrämt lägga över hela skulden för ens egna situation på andra. Det är inte meningen att en feminist i blint raseri ska attackera alla som råkar vara män, och i samma veva automatiskt acceptera alla som är kvinnor. Det finns kvinnor som upprätthåller kvinnoförtryck minst lika ihärdigt som en del män.

    Det där är inte feminism. Det där är rent hat. Precis lika illa som alla andra former av hat.

    1. Håller med helt. Dessvärre är det sådär jag uppfattar majoriteten (men inte dig) som kallar sig feminister, och därför kallar inte jag mig det högt, även om jag ser migsjälv som feminist. Det känns lite rörigt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *