Det känns så jättekonstigt. Jag fattar inte att jag inte ska bo här mer. Här är ju hemma! Det har varit det i fem år.

Men det mesta av mina saker är i lådor och säckar och jättemycket har redan migrerat till nya lyan. Kvar är alla möbler och ingen mat. Haha. Yosh köper mat på vägen hem.

Jag är barnvakt åt ett barn som sover. Hon tupplurade nästan inte alls idag, så jag hoppas hon sover hela natten nu.

Jag har ju packat ihop allt en gång tidigare härifrån. Vid de förfärliga översvämningarna. Och då kom jag tillbaka. Därför känns det nu som att jag bara ska vara borta ett par månader. Men så är det ju inte.

Hjälp! Tänk om det inte blir bra? Tänk om vi inte trivs?

Men det ska vi ju. Det ska bli jättebra. Eller hur? Jag är bara nervig. Tror jag.