Så ser den ut, magen. Över två månader sedan förlossningen ser jag ingen skillnad mot två veckor efter. Det var ju inte tänkt att den skulle försvinna på två röda, men meningen var väl att någonting skulle hända i alla fall!
Nåja. Sanningen fram i dagsljuset, och så får vi göra det bästa av det.
Promenader börjar ju fungera nu, och zumba, förvånande nog. Så det är ju bara att köra på så mycket man orkar med det. Jag orkar gå runt 8 kilometer på en dag. Sedan gör det för ont.
Igår när jag och mamma var ute gick vi förbi en sådan där ställning med stänger. Ni vet en sådan som man gjorde volter runt som ingenting när man var barn. Jag tänkte att jag provar att göra något pull-up-aktigt, men min kropp bara skrek ifrån innan jag ens lättat från marken! Nehe, inte så… Känns jobbigt att ha energin men inte kunna göra så mycket som man vill.
Men träning är ju bara 20%. Dieten är ju viktigare.
Jag såg en BBC-dokumentär häromdagen om Atkins och lchf (eller glhf som jag brukar kalla det). De hade gjort försök och kommit fram till att anledningen till att det fungerade (och varför det inte fungerade för mig) var för att folk automatiskt åt mindre på den dieten. Orsaken var inte fettet, utan proteinerna, som tydligen minskade aptiten.
Så då kör jag på det för att känna mig mätt. Och och fullkorn och sånt där som känns nyttigt. Och grönsaker och frukt.
Vi får se hur det går!