Hemma

Idun blir vyssjad av sin mormor

Nu är vi äntligen hemma! Underligt och konstigt är det med ett litet barn i lägenheten! Som tur är har jag mamma här som hjälper mig. Det är skönt eftersom kroppen fortfarande inte orkar riktigt.

Den där lilla sängen jag har är plötsligt väldigt stor! Undrar om det kanske borde vara ett mindre täcke i den…

Nu ska vi se hur länge Idun sover innan det är dags att amma igen. Jag lät henne tvärslockna på min mage efter förra amningen medan vi tittade på smala Sussie. Det verkar ha gjort susen. Men nu har det snart gått tre timmar igen. Den här gången tror jag dock vi väntar tills hon säger till om mat.