Jag har haft en sådan sjukt bra dag. Vi har varit och träffat Saras häst som nu bor med sin förra ägare. Den var så fin, och luktade så gott (häst). Sedan har vi varit och badat på Nordpoolen i Boden och ätit god mat med Jomis släkt. Det var så skönt och trevligt.

Och så har vi pratat. Och skrattat.

Jag hade glömt hur svåra frågor Sara ställer. Hon ställer dem för att hon märker att det är något man har glömt att tänka på, som man verkligen behöver tänka på. Och det jobbiga ligger i att det är inte hon som kräver att man svarar, utan det gör man själv så fort man hör frågan. För man inser ju att man behöver veta vad svaret är…

Nu ville jag kanske inte veta riktigt. Jag ville nog leva i min drömvärld om hur allt skulle bli. Så det är nog därför jag känner mig så besviken när jag insett att min drömvärld inte var verklig.

Såklart jag visste det, egentligen. Det var väl därför jag hade sopat alla frågor under mattan så att det inte skulle bli så konkret. Luftslott tenderar ju att tappa luften om man slänger något verkligt mot dem.

Nu är jag luddig och kryptisk här, för det konkreta det handlar om är faktiskt inte offentligt.

Så varför skriver jag egentligen? Jag ska sova nu. Bebisen sprattlar i magen och imorgon går solen upp igen. 🙂