Man ser golvet i alla fall

Jag har under en tid nu haft ett projekt som liksom inte var planerat. Det heter “röj ut all skit i förrådet” och kom sig av att jag skulle plocka ner julsakerna. Jag hade ju ingenstans att göra av med dem! Förrådet i hallen (som egentligen kanske ska vara en såndär lyxig gå-in-i-garderob) var bara fullt av bråte. Man kom inte ens in. Jag skojar inte. Det var kartonger av alla möjliga slag som kastats in där i brist på bättre plats att göra av med dem. Och så allt annat som ska tas hand om “någon gång”.

Så när jag öppnade förrådet för att se om jag kunde omorganisera åtminstone såpass så att julgrejerna kunde få plats… skapade liksom projektet sig själv. Jag har ju ett tag tänkt att jag måste riva ut mycket grejer för att bebisens grejer ska kunna rymmas. Jag kan inte minnas att min lägenhet var såhär full med saker förr, och jag vet inte varför jag skulle behöva så mycket mer åt mig själv nu.

Problemet är att jag bara orkar på helgerna. Och så skulle jag orka lite nu, men nu bloggar jag om det istället. Mina dygn har blivit jättekorta och jag vill sova var femte timme eller så. Igår tvärdog jag klockan 19 efter att jag och pappa varit på lägenhetsvisning (kommer inte på fråga att jag försöker böka in mig i den sletna lägenheten för 550 000 kr) och sen på en dyr barn-tillbehörs-affär och IKEA. IKEA har blivit för stort och rörigt. Jag längtar tillbaka till Hälla-IKEA där jag hittade som i min egen bakficka…

Nåja, eftersom jag bara orkar på helgerna, och dessutom vet att jag behöver ägna en avsevärd tid av helgen till att vila för att orka med att jobba i veckorna händer det inte så mycket så snabbt i förrådet.

Jag tog i någon timme i lördags, och så såg man golvet. Det var väl ungefär då jag kom på att jag skulle tagit en före-bild. Det fick bli en medans-bild i alla fall. Och så en framryckande rörelse igår förmiddag.

Det är massa saker som hänt som inte syns. Till exempel har en massa garnnystan förpassats från Expedit-hyllan i hallen in i hänggarderoben i förrådet. Man ser dem bättre, och så kunde mina miljoner halsdukar, vantar och mössor flytta in i hallen. Återstår att se om jag hittar dem där när jag behöver dem…

Sedan har en massa skit som ingen behöver slängts. Jag är lite stolt över det. Jag kan inte slänga saker, nämligen. Och beslut är taget att alla de där pyssel-grejerna jag har minsann ska finnas i pysselskåp. Visserligen öppnar jag aldrig dem, men det kanske blir strömlöst någon dag. Eller så kanske barnet vill pyssla om ett par år… Jag måste sätta låsmekanismer på dörrarna till de skåpen innan dess, dock. Miljooooner småbitar av olika slag. Och nålar. Livsfarligt.

Men jag har fortfarande inte löst det där med var alla väskor ska förvaras. Jag har en massa ryggsäckar och annat. Använder jag ens dem? Måste fundera på det…

Jag är lite nöjd med migsjälv, fast lägenheten ser värre ut efter varje helg. Snart kanske jag kan börja stuva IN saker i förrådet! Då kanske resten av lägenheten börjar se ut som folk… eh, jag menar som hemma hos folk.