Jag har sovit så dåligt den här veckan. Varje natt har jag vaknat, runt 4-tiden oftast, och sedan har det varit mer eller mindre omöjligt att somna om. I går var jag så trött på jobbet så de två sista timmarna var det omöjligt att göra något vettigt av tiden jag fick över. Det kändes så onödigt då jag verkligen behöver göra saker på tiden som blir över.

I morse vaknade jag inte förrän vid 6-taget, vilket var förvånande med tanke på att jag i princip bara åt och gick och la mig när jag kom hem från jobbet igår.

Jag vaknade från en dröm om Honom. I drömmen var allt förlåtet när vi hade pratat, och han höll om mig igen. Jag blev så ledsen när jag vaknade och insåg att det bara var en dröm. Jag saknar honom så himla mycket.

Jag har inte haft någon energi idag, och nästan somnat stående efter att jag duschat. Så jag sov vidare. Minns inga drömmar från alla tupplurar idag.

Det är en så konstig känsla. Jag har så många runt mig som jag känner mig så älskad av, men just Han är arg på mig, och det känns tungt. Jag vet inte riktigt när det blev så att Han stavades med stor bokstav, men idag känns det så.

Usch, är den här dagen slut snart?