Om hinder

Idag kunde jag inte ta den väg jag tänkt, för det fanns en avspärrning som hindrade mig. Jag fick ta en annan väg, men den fungerade inte heller. Till sist fick jag gå förbi avspärrningen för att komma rätt.

De höll på att fälla träd utanför mitt jobb och hade satt upp en massa hinder som gjorde att jag inte kom fram till dörren med min cykel.

Det löste sig.

Mådde kasst hela dagen och funderade på att inte fara till stallet. Vi skulle ju hoppa, och det kändes svårt, nästan omöjligt. Jag övervägde att stanna hemma och tycka synd om migsjälv under ett täcke.

Men så tänkte jag att då måste jag ju även tycka synd om mig för att jag missar stallet. Neppeligen. Det tänker jag inte utsätta mig för. Hindren brukar ju kunna övervinnas på något sätt ändå. Mest genom att jag bara sitter på hästen, litar på hästen och tror på att det går. Vi hoppar ju inte högt (tror hindren var max 40 cm eller så).

Så jag ringde Kirsi på vägen hem. Hon muntrade upp mig lite. Jag glodde på gamla Solsidan-avsnitt under täcket ett tag, och sen iväg till stallet. Det är lyx att ha det 10-15 minuter cykelväg bort. Mera lyx att rida 21-22 och vara ledig imorrn för att jag jobbade helg.

Megagoa Mozart

När jag borstade av hästen efter att med mycket lyckat resultat övervunnit alla hinder i ridhuset kände jag att jag var så innerligt glad att jag hade åkt dit, och att hästar verkligen kan vända en dålig dag till en bra dag. Jag måste rida Mozart mera, för han är ju bara för go!

Flattr this!

En reaktion på “Om hinder”

  1. Pingback: Johanna Julén

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *