Monthly Archives: december 2011

I have a plah!

Phoebe

I något avsnitt av Vänner frågas Phoebe om hon har en plan för livet, varpå hon svarar ”I don’t even have a plah!”. Jag hittar inget klipp på det, så ni får väl försöka föreställa er det hela, eller nöja er med ett ”evil plan laugh” från ett tillfälle då hon hade en plan, om än inte för livet…

Bilden hittades här.

Det är i alla fall den icke återfunna scenen jag syftar på i rubriken.

Inför 2011 satte jag mig och gjorde upp en detaljerad plan för hela året. Jag bestämde vilken månad jag skulle göra vad, och blev stressad över att alla saker jag ville ägna mig åt inte fick plats på ett litet år. Sedan sade det väl ungefär ”schwoop” och så satt jag och hade panik för att det var december och ingenting var färdigt. Men det var inget snabbt ”schwoop”, och jag har hunnit med att skära och skära i allt jag ville hinna med för att det inte fanns någon tid.

Så inför 2012 tänkte jag att jag inte gör en plan. Jag gör en ”plah”, och så får vi försöka se vad det blir av det.

Här är lite allmänna regler.

Regel §1
Inga deadlines. Dödlinjer dödar projekt. Ta en sak i taget och gör det tills det är klart eller du tröttnar.
Regel §2
MINST en vidde-helg per månad! På Vidde-helger är telefonen avstängd/i flygplansläge.
Regel §3
Ta ledigt från sociala medier ibland. Prova sig fram hur lång tid som behövs. En vecka? En månad? När man är sociala-medier-ledig läser man inte andras bloggar heller. Undantaget VIP-listan (nära vänner, familj och respektivisar). Folk som bloggar för ofta flyttas till snygg-listan.
Regel §4
Kör Zumba så mycket du vill, men minst en gång i veckan

Saker jag vill ägna mig åt:

  • Börja rida
  • Boken
  • Vidde Webb
  • hemsideprogrammering: meganice.eu – (motton för veckan), wordpress-tema, Hästspelet (dreamhorse), webbshop med alla låtar, delaut.nu, Oseriös.net, Storybook.se
  • Spel: Zelda, LoL… (ingen panik med att fylla på detta)
  • Gör musik
  • android-appar
  • Berättelse.se (skrov nåt kapitel till eller så)

Regel §5
Man behöver inte göra allt på vill-listan. Det är bara för idéer när man inte har idéer en regnig dag.

Sådärja. Nu kan det bli nytt år.

Denna vecka på Twitter

Snart helt slut

Snart är det inte mer kvar av 2011. 2011 skulle ju bli så mycket bättre än 2010… Jag vet inte det, jag.

Året snart slut... SLUT! FÄRDIGT! Google har visst en annan uppfattning om ordets betydelse...

Jag har tänkt göra en sammanfattning av 2011, men jag tror jag väntar tills hon är borta helt. 2011 alltså. Det känns som att 2011 var av honkön…

Julen tog verkligen musten ur mig. Kanske var det för att jag inte drack någon must, knappt alls. Något glas hemma hos far min tror jag var allt. Jag gillar inte att dricka läsk längre, och must kändes inte som ett vettigt undantag.

Men i alla fall så har jag materiellt och allt sånt haft en riktigt bra jul. Jag fick massvis med underbara julklappar, och folk har verkligen ansträngt sig för att jag ska ha det bra. Ingen har lagt några krav på mig och försökt underlätta på alla sätt de kan.

Men nu funkar ju inte jag så att jag bara kan släppa alla krav bara för att de inte finns där. Och hur som helst så var kravet att vara där och inte skrika folk rätt i ansiktet för att jag mådde helt omotiverat dåligt ett väldigt tungt krav. För mig.

Hm, det är nu inte helt omotiverat, men det var ju i alla fall inte på grund av någon där, tror jag.

Dagen efter min reiki grät jag en massa. Reikin såg till att portarna öppnades, och pojkvännen talade om för mig varför jag grät. För jag har gnällt om saker hela hösten, och han har lyssnat. Och förstått. Och han lyssnar och förstår fortfarande. Och är där för mig, och förväntar sig inte att jag ska le när jag inte är glad. Och jag gråter för att jag blir så rörd av att ha den enorma turen att ha honom i mitt liv. Och för att jag inte kan förklara för någon att det inte är så att han får mig att må dåligt, utan att han får mig att släppa ut en massa skrot för att jag inte behöver dölja något för honom.

Jag vill bara bli klar med det. Samtidigt som jag är rädd för att jag ska häva ur mig allt skrot och fortfarande inte vara nöjd. Fortfarande inte må bra. Fortfarande bara vilja gömma mig under täcket och slippa förklara mig.

Min rygg har försökt döda mig idag. Göran gjorde någon antydning som jag tolkade som att ryggen inte blir bättre av att jag mår dåligt. TOQig har sagt att man kan må psykiskt dåligt av smärta, och jag har ju alltid ont i olika grader… Så då är ju bara mysteriet detta; mår jag dåligt för att jag har ont, eller har jag ont för att jag mår dåligt?

Nu sitter jag under en vetekudde och vill inte släppa taget. Den gör allt bättre. Men den tynger, och Vidde är trött.

Det krävs förresten mindre och mindre för att tippa omkull mig. Igår ringde Überdarling och undrade om vi kunde ses. Och jag hade ju pojkvännen och underbara wii och hade inte lust att försöka boka upp hela 2012 innan det ens börjat. Och så kom det dåliga samvetet. Jag skulle ju fira nyår med Überdarling. Men jag vågade inte åka nånstans jag aldrig varit när jag är så vilse här där jag hittar. Så jag sa nej, och han har försökt träffa mig hela december och december har inte velat släppa taget om mig. Det har varit underbara resor, överraskningsbröllop och sammanbrott över gläntade garderobsdörrar och traditionell skink-lagning och ja, jul… I mellandagarna fanns en liten andningspaus med pojkvännen innan hela cirkusen hotar att börja igen.

Überdarling tyckte att jag haft två veckors semester. Va? Vardå? När fanns det så mycket tid? Ja, jo… tittar man i kalenderna där jag inte orkat skriva in allt så kanske det ser ut så… Jag kanske borde åtgärda det.

I alla fall så fick jag grymt dåligt samvete över att inte ha fått plats med en så viktig person på en hel månad. Och så orkade jag inte hålla upp wii-kontrollen längre. Och så fick pojkvännen tala om för mig att jag varit väldigt upptagen och inte dissat folk med flit. Till slut gick det att spela igen. Städa får jag göra nästa år, kanske. Det gick i alla fall inte att göra det nu, och det blir liksom bara jättestökigt fort och fint igen långsamt.

Nu är snart detta året över och vi får ett nytt år som vi kan stycka ner i små bitar och fylla med… vad vi vill.

Jag funderar på att ge nyårslöfte att inte fylla 2012 med så mycket. Men jag behöver ju ett mätbart mål, så att jag kan göra grafer och se hur hårt jag failar och… nej, vänta! Det här blev ju inte bra… *funderar*

Julstress över…?

Av någon anledning vaknade jag igen. Jag hade varit på reiki och var helt slut. Eller så hade jag varit och firat jul med släkten, var helt slut och sedan åkte jag på reiki. Vem vet. Trött var jag i alla fall. Jag blev akut trött under fikat hos mormor på juldagen och den där sorgen ville inte släppa taget mer.

Ann säger att jag har en sorg. Kanske är det därför jag gråter hela tiden. Att jag inte dragit den slutsatsen själv…

Resten av vistelsen hos mormor gick åt till att hålla gråten borta och gömma sig på toaletten. Folk gillar inte när man är sån och försöker peppa med uttryck som ”ryck upp dig nu” och annat. De förstår inte och försöker på sina sätt att muntra upp en. Inte är det deras fel att det inte hjälper och att de bara får en sur Vidde som snäser ”Varför vill du ha kort på något som inte har hänt?” när de ber en le mot kameran.

Snälla moster såg att jag inte mådde bra och frågade om jag ville med till stallet och mata hästarna på kvällen. Det ville jag, även om jag inte fattade hur jag skulle orka. Men det är som att allt som har med hästar att göra går på en annan energireserv, så jag visste på något sätt att det skulle gå hur bra som helst. Det gjorde det också. Underbara hästar… Moster sa att de hade varit hennes räddning nu under hösten. Jag måste också. Måste måste. Hur ska jag våga ringa till stallet då? Det är ju människor som hanterar telefonerna och tidsbokningarna och lektionerna…

Dagen efter det (annandagen) fick jag helt släpa mig ur sängen. Ingen ork. Grym huvudvärk. Trasig rygg. Ännu en middag. Hos Görans mamma denna gång. Hon gör god mat och det är roligt att spela spel med ungdomarna där. Men ändå. Göra sig i ordning. Jag hade inte fler finkläder med mig och tyckte åter att det fick räcka med finbyxor och julklappskofta. Orkade inte smycken. Orkade inte smink. Såg mig i spegeln och orkade inte vara osminkad. Smetade på ett lager ansikte. Skorna var leriga. Orkade inte. De fick vara leriga.

När vi kom hem blev det en film för att ingen verkade kunna besluta att vi skulle byta kanal eller göra något annat. Jag reflekterade över att det inte hade någon betydelse om jag ville byta kanal. TV’n styr jag inte över. Någonsin. Jag vill alltid se något annat än alla andra, och då är det inte aktuellt att låta just mig få välja. Jag gillar inte TV. Jag försökte läsa min nya julklappsbok istället. Det gick halvbra.

Elin och Martin planerade att bjuda på god mat och ville att jag skulle stanna en dag till. Men jag hade ju bokat reiki och pojkvännen ska ju komma. Jag slapp tjat. Det är ju inte som att jag inte har svårt att bestämma vart jag ska vara utan att folk drar i mig från olika håll.

Det var smart att berätta om pojkvännen. Men nästa jul vill jag inte spendera utan honom, faktiskt. Så då får de avvara mig. Kanske konverterar vi till asatron och slaktar nåt får istället för att hysteriskt köpa presenter. Om det är vad som krävs för att slippa denna ångest julen ger mig trots att alla försöker få mig att må bra (och jag gör dem besvikna genom att inte göra det i alla fall) så kan jag personligen hålla i kniven.

Denna vecka på Twitter

Shoppat klart

image

det blir rätt suddigt. borde köpa en ordentlig kamera.

Nu har vi varit och köpt de sista julklapparna. Nu är det ju bara att hoppas att alla blir glada. Annars är det deras problem.

Hm, det låter väldigt osympatiskt, tycker jag. Är det det? Eller är det så att jag har gjort vad jag kan, och bättre än så blir det liksom inte?

Nu ska man bara slå in allting. Men först måste jag dricka upp glöggen. Det är minsann mycket att stå i.

Utsikter för julafton

image

Det ser ut som att alla får julklappar och att alla kommer vara där. Antagligen blir det massa mat också. Och Kalle.

Är det något mer man behöver bry sig om?

Mitt mantra ”någon annans problem” verkar funka när jag kommer ihåg det. Jag kan inte lösa allas problem i hela världen, och de problem jag inte orsakat eller drabbas av personligen behöver inte vara mina.

Jag är inte osympatisk, bara realistisk. Det är faktiskt ingen alls som blir hjälpt av att jag bryter ihop av allt som är fel i världen.

Är du också en sådan som måste lösa alla problem? Prova ett par dagar att inte ens bry dig om annat det du absolut måste! Berätta sedan om det kändes bra.

Och se vad bra jag är på det… Inte som att jag försöker lösa allas stress problem samtidigt som mina egna. Inte alls. Jag har inget ansvar för dina problem! De är inte mitt fel!

Hoppas jag hörde mig själv nu… :)

Gonatt på er och god jul!

Snart jul

image

Snart är det julafton, och det kommer bli mysigt som vanligt. Fick hem beställda julklappar idag. Ica blev glad att jag hämtade paketet så de fick plats med nya. Mycket folk som beställer på internet kan jag tänka mig… Det är ju inget kul att köttvärldsshoppa!

Ikväll ska jag packa och imorgon kommer pappa över med laxen till jobbet så att jag kan ta hem den till mamma.

image

har fått massage idag och kommer sova gott inatt!

Sedan är det bara att åka hem då. Reiki är inbokat när jag är tillbaka i stan igen. Allt löser sig tydligen.

Jag har haft mantra ”det är inte mitt problem” igår och idag. Det lugnar magen kan jag säga. Speciellt om man inte kan påverka sakerna som inte drabbar en speciellt om de går åt skogen. Jag behöver ju faktiskt inte lösa allas problem i hela världen!

Märkligt nöjd

Jag har gnällt så mycket så jag tänkte att jag måste väl påpeka att det är något bättre just nu.

Jag lyckades bara köpa två julklappar i förmiddags eftersom jag kom sent iväg och verkligen, verkligen inte gillar att shoppa. Det är sånt som får mig att säga så ofta att jag inte är tjej. Tjejer gillar shopping har jag hört.

Jag tycker att det är svårt att hitta i affärer och de har alltid en miljon spotlights som lyser på en så att man kokar bort. I en affär hade jag till och med hittat vad jag skulle ha, men pallade inte att stå och vänta bakom en kvinna som skulle ha än det ena och än det andra och expediten bakom den enda kassan glömde bort vad hon höll på med ideligen och visste inte vilken ordning det var bäst att slå in varorna. Så jag ställde tillbaka och gick till en annan affär. Ha!

Jag var allmänt missnöjd med hela outingen, vilken genererade noll visuella kontakter med hästböcker trots att jag finkammade två bokaffärer efter dylikt. Hur är det ens möjligt, liksom?

Sen kom jag till jobbet och uttryckte mitt missnöje. Oroade mig för att dra ner stämningen. Men mitt humör höjdes i alla fall, så det kan inte ha vart så farligt.

Sen jobbade jag kväll, och jag får nog säga att jag inte helt ogillar det konceptet. Även fast det innebär att jag inte kan prata med älsklingen efter jobbet, för han sover innan jag går hem.

Kanske är Sara skyldig till humörhöjning. Hon ringde och berättade om sin förlossning och så. Jag är avundsjuk, men så glad för hennes skull. Och tacksam för att jag har en vän som berättar om sånt där.

Nu har jag städat lite på köket som random.org ville. Jag kan! Jag gillar den känslan. Jag har massor med idéer till hemsidor också. Jag kan det med, minsann.

Nu ska jag se till att sova lite mer än jag gjorde inatt. Här är en bild på min lampa också. Bara för att det ska vara en bild.

image

Woah, wordpress-appen är tydligen awesome nu. Jag kan skriva härunder och grejs!

Ingen reiki och ingen jul

Här sitter jag och är ledsen över att jag inte fick någon reiki idag. Tiden hade ändrats via ett sms igår, som jag inte fått. Det funkade helt enkelt inte med maten att sitta en timme och vänta. Då hade jag velat äta innan jag åkte.

Eftersom ”det är mycket med jobbet” idag hade jag verkligen behövt. KLarade inte alls av helt vanliga situationer idag utan smärta både i mage och bröst.

Sedan fick jag känslor om att jag inte ens klarar av att gå i nån form av terapi. Inte ens det klarar jag. Pojkvännen säger att det inte är mitt fel, och det kanske det inte är. På ett sätt vann jag över migsjälv eftersom jag sa nej till att sitta i en bil och frysa en timme utan mat och åkte hem istället. I normala fall går jag bara med på allt och känner mig som ett offer.

Nu tänkte jag skriva ett bittert inlägg till om hur mycket jag mår dåligt över att det är jul och vilka skuldkänslor jag får över att inte ha köpt saker till alla.

Jag tänkte att jag söker på ”jul” på Google och ser om jag inte kan få en illustrerande bild… Här är resultatet.

Stress gör mig dum

Här är en bild jag inte alls förstår


I det här tillståndet, när allt liksom skulle varit klart igår har jag inte tid att läsa långa artiklar. Jag slutar dock inte att hitta dem, men jag länkar bara till dem, i förhoppning att jag någon gång ska följa mina egna länkar och läsa. Nån gång när jag har tid. Nån gång när jag inte är så trött att min hjärna inte är i stånd att ta in ny information eller dra vettiga slutsatser av det jag läser.

Den här artikeln om Higgs partikel verkar jätteintressant. Men jag länkar bara till den utan att ha förstått innehållet och hoppas att jag kan läsa senare.

Nån söndag, kanske. Då har man ju tid.

Hur hamnade jag egentligen i det här tillståndet? Hur kommer det sig att fast jag skurit bort både politik och författande har jag fortfarande ingen tid? Eller ro.

Hur kommer det sig att alla saker som borde vara gjorda bara ligger som en stor oformlig hög i min hjärna? En hög jag inte kan plocka ut delarna ur när någon frågar, vilket gör att folk bara står och undrar vad det egentligen är jag är så stressad över.

Ja, jag vet ju inte. Men jag är helt stressad och har inte tid att göra en punktlista.

Istället sitter jag fast i ett ”jag har inte tid”-tillstånd och får absolut ingenting gjort. När jag tänker efter har jag nog fungerat så sedan högstadiet nån gång. Eller gymnasiet i alla fall. Jag minns att jag räknade ut hur mycket vi förväntades plugga då. Lärarna i varje ämne ville att vi skulle lägga en halvtimme om dagen efter skolan på deras ämne. Vi hade typ 10 ämnen i taget. Det blir 5 timmar, efter att ha åkt hemifrån vid 7-tiden, kommit hem vid 18-taget och ätit till ca 19. När skulle vi sova och ha fritid? Resultatet blev såklart att man inte gjorde några läxor alls, eller valde ut ämnena som var intressanta.

Det är nog det där urvalet som ska göras nu också… och det urvalet jag gjort hittills är tydligen inte tillräckligt. *suck*

Kan det vara så att valen jag gör inte är baserade på vad jag egentligen vill?

Jul hos pappa

Jag ligger i pappas soffa och behöver inte gå upp. På radion har de kommit fram till att för mycket vitaminer är skadligt. Så nu kanske jag kan sluta undra om jag borde käka vitaminpiller…

Vi hade sill-lax-skicka-görar-dag igår. Som varje år. Fast vi brukar inte göra sill alltid. Det blev lite hysteriskt. Vid ett tillfälle skulle jag ta fram en kastrull för sillagen. Jag visste inte vilken som var bra och tog fram alla kastruller i ungefär samma storlek och sa till pappa att han kunde välja.

Synen av alla de kastrullerna såg så rolig ut, så jag var tvungen att ta kort och lägga ut det humoristiska på internet.

image

Twitter förstod inte att frågan om vilken kastrull som var bäst var retorisk, utan kom med en massa råd istället. Ni skulle ju skratta och ha trevligt! *murf*

Nu har jag av misstag gått och läst flashbacktråden för mordet i Vuollerim. Gudars vad folk luskar runt, och när det inte händer nåt kommer en massa teorier in i folks huvuden. Jag borde lämna det där ifred, men jag tycker så synd om sambon till han som troligen gjorde det… Eller så är man bara sensationslysten och vill veta allt eftersom det handlar om folk jag en gång kände, men som jag nu inte har nån kontakt alls med längre.

Undrar hur lilla katten mår… *sakna* Jaja, hon saknar inte mig, det märkte jag tydligt när jag var uppe sist.

Idag ska vi byta klappar. Jag kommer få ett par handskar för bilåkning, och pappa får ett löfte om att jag följer med på tävlingar. Jag har mosat in dem i min kalender. Hoppas de inte krockar med Dreamhack nu då, för det är det enda planerade som har ett fast datum 2012, men som ännu inte skrivits in i kalendern.

Jag behöver verkligen planera min semester snart. Att ta det delvis vartefter som i år skapade mer stress än annars eftersom dagarna fan inte räcker, så det är inget jag vill upprepa.

Det här blev dåligt fokuserat. Kanske inte är så mycket julstämning i mitt huvud. Mest stress. Ingen semester innan jul för att kunna ta det lugnt efter jul, när man är trött efter all stress. Var det så smart? Jag vet inte.

Förresten så har varken Claes Ohlsson eller OK en normal adventsljusstake att sälja mig, så jag kan ju alltid skylla på dem för utebliven julstämning.

Jul igen

image

Varje år envisas det med att bli jul, och varje år finns det alldeles för lite tid att förbereda för det. Och så ska man vara sjuk och inte orka jobba så många timmar med jobb och förberedelser. När man väl fått önskelistor är det ganska sent om man vill beställa på nätet.

Nästa år beställer jag saker till folk och så får de väl skicka tillbaka det… Eller så får folk nöja sig med det jag kan shoppa på två förmiddagar nästa vecka.

Det är ändå bara ett kommersiellt jippo designat för att blåsa liv i konsumtionssamhället. Och om det inte lyckas så har vi ju alltid mellandagsrean.

Denna vecka på Twitter

Evig virkning

image

Vad gör man när man blir andfådd av att bara gå på toaletten? Man utnyttjar att nya telefonen har internminne och spelar angry birds samt stand o’ food, och sedan virkar man.

Ja, för även om min hjärna faktiskt funkar till skillnad från kroppen så ska jag nog inte göra så mycket arbetsliknande. För det är massa krav som bara blir större i mitt huvud ju mer jag gör, och det hjälper nog inte mitt immunfösvar med all den där stressen…

Virkningen är en såndär som inte blir klar, jag vill nog kanske inte att den blir klar egentligen. Den har hängt med ett par år…

Mycket

 

För att inte hänga ut någon, och det vill jag verkligen inte när alla är så goa; ”det är mycket med livet just nu”.

Kroppen min hänger inte med och protesterar rätt mycket. Jag borde nog lyssna på den.

Lösenordsskyddad: saker

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Bröllop

image

image

image

Här trodde man man skulle äta julbord precis som varje år de senaste åren. Vi blev lite förvånade när taxin stannade vid biblioteket istället för Bomans. Skulle vi gå? Och vad var det för envis kvinna som tog massor av bilder på oss? Vi är väl inte kända direkt!

Vi lekte fågelholkar när mor min halade fram en bukett och förkunnade att nu skulle de gifta sig, hon och Göran.

Så nu heter min mamma Andersson igen.

Sedan gick vi till Bomans och åt alldeles för mycket gott…

Denna vecka på Twitter

Denna vecka på Twitter

Related Posts with Thumbnails