Jag har de bästa vännerna

Sara är en av de starkaste personerna jag vet.

Igår var jag med Sanna hela kvällen. Idag ringde Sara så att jag fick prata med henne hela kvällen. Jag fick henne på bra humör, och hon gjorde detsamma för mig.

Sara var den som fick mig att förstå att även om man trampar på en hundralapp så är den fortfarande lika mycket värd. Och även om jag blir trampad på så tappar jag inte mitt värde. Jag kan fortfarande lika mycket och jag har fortfarande all kunskap och allt det mod jag hade innan. Bara jag vågar tro på det.

Det kändes bra att jag kunde använda mina erfarenheter för att berätta hur världen är beskaffad för henne för en gångs skull. Hon är värd så mycket mer än den klump i magen hon fått av de omständigheter hon hamnat i. I hennes mage ska det bara vara lycklig bebis! :)

Lustigt förresten; utan att jag dragit upp den liknelsen kallade hon min arbetssituation för ett dåligt förhållande. Jag försöker vara objektiv när jag berättar om det och berättar de bra saker som chefen faktiskt gjort också. Jag undrar om mina vänner ser sanningen eller den sanning de vill se för att de tycker om mig… Men oavsett hur sanningen är så kvarstår det ju att jag faktiskt mår dåligt, och det kan man ju göra utan att det är någons fel. Frågan är bara hur det ska lösas.

Nu har jag betalat alla räkningar, lagat matlåda tills imorrn, diskat och letat rätt på passet eftersom mitt nya körkort tydligen finns att hämta ut. Så nu måste jag skynda mig att dricka te innan pojkvännen ringer efter sitt möte.

Förresten måste jag känna efter om det går att jobba imorrn. Min hjärna har inte fungerat på hela dagen idag heller och den där tröttheten i musklerna som krupit sig på blir bara värre. Lederna värker lite också. Undrar om jag inte blitt förkyld…

Kommentarer

  • Blogg: Jag har de bästa vännerna http://t.co/WAFLkFW #godavnner #mod #styrka #vnner

  • Just nu behövde jag verkligen läsa det här. Du är en guldklimp! *varma kramar*

    • Åh, men Sara då! Det är ju du som är min guldklimp. *krama på*

      Jag vet inte hur det går att lösa (för jag har verkligen inga semesterdagar kvar), men det vore så mysigt att få träffa dig igen och sitta i en soffa och dricka massa te…

  • Egentligen kanske du borde ta en dag ledigt, oavsett? För att vila upp batterierna och så!

    • Jo, jag tänkte också på det. Oavsett om det var för att jag var sjuk eller inte så fungerade inte min hjärna under dagen, så kanske det vore en bra idé att vila lite.

  • Du vet att det finns ett rum över hos mig, finns inga krav på någonting du går och kommer som du vill och hamlagad mat, glass och sånt där gott finns att plocka ur kylen.

    Bara att koppla av…

    Kram Sanna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

.
.