Goda råd

Jag hade helt glömt bort att jag skulle umgås med Sanna idag. Min hjärna var liksom upptagen.

Jag tvingade iväg mig till jobbet fast det fick mig att bli helt gråtfärdig. Jag motiverade mig med att det skulle alltid vara platsen jag mådde dåligt på sist jag var där tills jag ändrade på det. Enda sättet att ändra på det var att gå dit. Fast sedan hade jag ingen plan. Satt och försökte svara på mail fast det inte gick att koncentrera sig. Det gick att svara, men det tog tre gånger så lång tid som vanligt. Gick in i kundzonen för att kolla vad kund hade för inställningar och gick helt vilse för att jag glömde varför jag var där.

Chefen hade visst läst min blogg och ville prata. Han tog bort en del oro jag hade och vi hade ett hyfsat bra samtal faktiskt. Så antingen är han väldigt bra på att låtsas, eller så är jag helt paranoid i onödan. Det känns lättare och rimligare att tro på det senare, men det betyder i så fall att jag är paranoid… Vilket väl inte kan vara helt sunt.

Som jag sa till honom var det något som brast förra veckan och jag vet inte riktigt vad det var längre. Men helt klart; mitt självförtroende fick sig en törn, och jag tror att min undanmotade depression tog tillfället i akt.

Igår kom jag fram till att när jag rackar ner på mig själv och säger att jag är dålig, det är ett försvar för att ingen annan ska hinna säga det till mig först. Jag vet inte hur jag kom på det, det var en sådan där grej man bara plötsligt vet. Prylen är att det är svårt att komma på, för det finns ingen som helst logik i det. Man tror att man vinner, för om jag säger det så var det min sanning. Men saken är den att det gör lika ont när någon håller med som om de sagt det först. Kanske lite orelaterat, men det var en tanke jag hade mitt i allt detta.

Sanna tog i alla fall med mig till Ikea (bästa stället på jorden; goda köttbullar och fina saker), lyssnade massa och berättade för mig hur bra jag är på en massa saker. Hon är bra, hon.

Sedan fikade vi och hon gav mig en massa att tänka på kring mitt företag. Nu ska jag försöka smälta det och hoppas att mitt pepp kommer tillbaka snart. Där har jag i alla fall något jag känner mig helt säker på att jag klarar. Det är bra. 🙂