Mackan frågar kort och gott på sin blogg när man blir politiker. Jag vill svara såhär:
När man tappat all verklighet och bara lever bland de stora fina ord man svänger sig med. När man kan tala en lång stund utan att stöta sig med någon, eftersom man egentligen inte sagt något konkret alls. När man glömt varför man ville förändra och allt istället handlar om att plocka poäng.
Om man läser Mackans föregående bloggpost kan man då konstatera att vi kanske inte riktigt är där ännu.
Såhär ser jag ut idag:
Sanningen som jag ser den: När blir man politiker?: Mackan frÃ¥gar kort och gott pÃ¥ sin blogg när man blir … http://tinyurl.com/43gk4w2
Ja när blir man politiker…
Kanske det är när man kan få folk att verkligen tro på att övervakning är det rätta sättet att gå. När man kan säga till någon att: Låt mig läsa allt du skriver i mail, sms, spåra dig med telefonen och få det att låta som att låter du mig göra detta då är du säker för alltid ^^
Fin bild btw =)
Stefan Rombings senaste post : Jobb och lite sånt…
Politiker blir man när det enda som betyder nÃ¥tt är att man blir poppis i det egna ledet, inte törst ifrÃ¥gasätta ”Den store ledaren” och är oförmögen att tala sanning och lovar saker som man inte har för avsikt att hÃ¥lla.
Politiker är helt enkelt ett samlingnamn för kleptomaniska mytomaner för mig. Därmed sagt att ingen från PP jag träffat ännu kvalificerar sig att bli kallad för politiker, utan helt enkelt är vanligt semi-hederligt folk som råkar ägna sig åt politik för att förändra nått man tycker är fel.