rewritten

Diacap – I’m flattred, and inspired!

Jag är en väldigt nyfiken person. Nu när man kan se vem som flattrat vilken sak (om användaren valt det) så kollar jag ofta vem det är som ger mig alla klick. Det är ju så kul att få dem.

Idag såg jag att förutom en massa klick från Urban Sundström (tack för alla dom, de hjälper mig!) hade jag ett klick från mannen bakom denna sida.

Det var en massa intressanta bilder där. Den nedan gillar jag. Mest för att den skrämmer mig. Den ger nämligen inspiration till berättelsen jag håller på att skriva i Nanowrimo just nu.

Inspirerar mig gör i och för sig det mesta när jag har en historia i huvudet. Allt som händer och allt folk berättar går igenom Viddes ”kan jag använda det här”-filter- Ibland är svaret ett starkt ja, och en massa möjliga trådar börjar spinnas. Då kan det ta en liten stund innan jag inser att jag har en människa framför mig som tittar på mig och undrar varför jag inte svarar.

Och varje berättelse behöver lite mörker för att inte bli sådär övergullig. Jag har inte riktigt kommit underfund med hur mycket mörker det ska finnas i min berättelse än. Faktum är att jag hade glömt av att ens överväga om det skulle finnas ”en mörk sida” eller liknande tills häromdagen, då min huvudperson fick syn på något i skogen. Ja, och då var det ju kört, men jag vet fortfarande inte vad det var.

Att hoppas att det ger sig kanske är lite… ja inte vet jag. Jag VET ju att det kommer att ge sig. Det är fascinerande hur berättelsen verkar vara klar i mitt undermedvetna, men jag har ingen aning förrän orden kommer ur mig. Skumt…

8 thoughts on “Diacap – I’m flattred, and inspired!

  1. Pingback: Johanna Julén
  2. Tack! Jag vet själv hur glad man blir när något man skapat får någon annan att säga ”jag ser var du har gjort, och det ger mig ideer”. Jag gillade känslan i dina bilder…

    1. Jag har dessvärre inte prioriterat skrivandet alls. Det blev lite mycket där ett tag, så hela detta år har jag koncentrerat mig på min hälsa. Först genom att inte ha några måsten, och nu genom att äta bättre och motionera. Det tar ju massor av tid det med. Vi får se om jag orkar ta mig i kragen innan november, eller om jag helt enkelt ställer tillbaka räkneverket då och kör 50000 ord till och ser hur långt i berättelsen jag kommer.

Kommentera