Ursprunget till att jag inte åkte på Parley var att jag var arg. Jag kände att det LAN jag väntat på i ett år inte blev av på grund av att det lades samtidigt. Om det verkligen var så eller inte vet jag inte, och det känns onödigt att fortsätta peta i det nu.

Men en annan viktig orsak är att jag känner att jag ägnat för mycket tid till struktur och internpolitik. Så mycket tid att jag helt glömt bort omvärlden. När folk diskuterar nyheter är jag inte med. Det är inte bra.

Jag känner också att Parley är ett väldigt bra koncept, men för mig kändes det på något sätt inåtriktat, även om det var skolpolitik som skulle diskuteras. Vad de kom fram till har jag inte förstått än. Antar att folk kommer hojta om det var något bra.

När jag skjutsade hem Jonas från mitt hemma-lan pratade vi om detta. Vi måste börja blogga politik och synas! Vi måste börja jobba annorlunda nu så att de ansträngningar vi hela tiden lägger ner verkligen syns. En idé var att hålla Parley om hur man bäst bedriver valrörelse. Det kanske inte vore så dumt.

Själv vill jag bara gå tillbaka till att vara aktivist. Det betyder att jag vill dela ut flygblad, demonstrera, vifta med flaggor och allmänt höras och synas så fort det händer något så att folk är på stan. Och så blogga förstås.

Men nu har jag spelat wow i två dygn eller något och har ingen aning om något hemskt har hänt.

Eller jo, jag fick ett mail på facebook:

Kampen mot Beatrice Asks lagförslag om polisiära tvångsdrogtester på småbarn bakom ryggen på Sveriges föräldrar och socialjänster går vidare. Propositionen ska ju genom Riksdagen före den 1 juli, så det brinner.

Det är hemskt.