Öppenhet

Häromdagen skrev jag ett inlägg om saker jag tyckte var konstiga i Ricks beteende. Jag tvekade lite innan jag postade det, för det var ett rätt kritiskt inlägg, kände jag, och det kanske inte skulle vara smart att posta på min blogg. Ska man verkligen föra fram kritik så öppet? Men så hade jag precis postat det här. Och det är ju så jag gör. Tycker eller tänker jag någonting så skriver jag det på min blogg. Det är ett invant beteende, men också ett sätt att kommunicera på, och ett sätt att få tankar och idéer prövade av partikamrater och kompisar. Ungefär som i samtal oss emellan, men lite mer öppet. Och innan jag postade tänkte jag på andra bloggar jag läst som postat liknande inlägg. Det har helt enkelt blivit någon slags kultur i Piratpartiet att öppet diskutera missförhållanden och sedan komma till konsensus och rätta till det. Piratpartister i allmänhet tänker inte på att hålla saker hemligt. Vi diskuterar öppet i forumet och på paddor, och vi utvärderar oss själva i våra bloggar. Vilket annat parti gör det i samma utsträckning? Tänk om hela riksdagen var full med sådana personer som bloggade om sina känslor och upplevelser under dagen i riksdagen! Varje dag... Jag tyckte till exempel inte att det inte gick att få plats med alla tankar om distriktskongressen för Ung Pirats östra distrikt i ett enda blogginlägg och kände att det var bra att andra skrev om det också. På så sätt kom en mer nyanserad bild fram. Tänk om man hade tillgång till 349 blogginlägg om en debatt i riksdagen man var intresserad av. Informationsflöde? Ja, då får man väl skapa en padda och försöka strukturera upp fakta tillsammans med andra. Tänk om alla politiker kritiserade sig själva lika mycket som de kritiserade andra? Öppet. Det är sant att vi i PP ibland kan ge varandra en känga, och vi kan ha en dålig dag. Vi kan missuppfatta situationer där vi själva inte varit närvarande och bli arga. Men vi vågar säga vad vi tycker. Vi håller inte tyst. Det är sådana politiker jag vill ha i riksdagen.

Häromdagen skrev jag ett inlägg om saker jag tyckte var konstiga i Ricks beteende. Jag tvekade lite innan jag postade det, för det var ett rätt kritiskt inlägg, kände jag, och det kanske inte skulle vara smart att posta på min blogg. Ska man verkligen föra fram kritik så öppet?

Men så hade jag precis postat det här. Och det är ju så jag gör. Tycker eller tänker jag någonting så skriver jag det på min blogg.

Det är ett invant beteende, men också ett sätt att kommunicera på, och ett sätt att få tankar och idéer prövade av partikamrater och kompisar. Ungefär som i samtal oss emellan, men lite mer öppet.

Och innan jag postade tänkte jag på andra bloggar jag läst som postat liknande inlägg. Det har helt enkelt blivit någon slags kultur i Piratpartiet att öppet diskutera missförhållanden och sedan komma till konsensus och rätta till det.

Piratpartister i allmänhet tänker inte på att hålla saker hemligt. Vi diskuterar öppet i forumet och på paddor, och vi utvärderar oss själva i våra bloggar.

Vilket annat parti gör det i samma utsträckning?

Tänk om hela riksdagen var full med sådana personer som bloggade om sina känslor och upplevelser under dagen i riksdagen! Varje dag…

Jag tyckte till exempel inte att det inte gick att få plats med alla tankar om distriktskongressen för Ung Pirats östra distrikt i ett enda blogginlägg och kände att det var bra att andra skrev om det också. På så sätt kom en mer nyanserad bild fram. Tänk om man hade tillgång till 349 blogginlägg om en debatt i riksdagen man var intresserad av. Informationsflöde? Ja, då får man väl skapa en padda och försöka strukturera upp fakta tillsammans med andra.

Tänk om alla politiker kritiserade sig själva lika mycket som de kritiserade andra? Öppet.

Det är sant att vi i PP ibland kan ge varandra en känga, och vi kan ha en dålig dag. Vi kan missuppfatta situationer där vi själva inte varit närvarande och bli arga. Men vi vågar säga vad vi tycker. Vi håller inte tyst. Det är sådana politiker jag vill ha i riksdagen.