Konstiga tider

Jag hör historier frÃ¥n alla hÃ¥ll om hur man bäst skyddar sig mot IPRED. Dölja sitt IP, dela ut sitt nätverk… Och det känns som att vi alla sitter i...

Jag hör historier frÃ¥n alla hÃ¥ll om hur man bäst skyddar sig mot IPRED. Dölja sitt IP, dela ut sitt nätverk… Och det känns som att vi alla sitter i samma bÃ¥t. Jagade av en gemensam fiende.

Nu skulle jag kunna säga att denna fiende är staten. Men det känns ju inte så. Fienden är musik- och filmindustrin som vill stämma potentiella kunder för att på så sätt få igen de pengar de inbillar sig gått till andra saker än kultur på grund av fildelning.

Jag skulle vilja se en undersökning om hur stor del av människors inkomst som gÃ¥r till kultur nu jämfört med tidigare dÃ¥ man ”fildelade” genom att spela av LP-skivor och sÃ¥ vidare. Tills vidare fÃ¥r jag väl nöja mig med denna.

Men oavsett vem fienden egentligen är vi alla känner oss hotade av är det anmärkningsvärt att regeringen som valts av oss, folket, har möjliggjort denna jakt av vår generation.

Och med generation menar jag alla som lever nu och har en dator, för det verkar inte vara speciellt Ã¥ldersbundet om man fildelar eller inte…

Det är konstiga tider nu. När hände det sist att det stiftades lagar som majoriteten av invånarna i ett land kände sig hotade av? Är det inte meningen att lagen ska vara till för att skydda oss?

Christian skriver mer om varför IPRED är en dålig lag.