Min lilla katt är krasslig. Han har varit hängig länge, och i torsdags upptäckte vi att han verkar ha kliat sönder sig framför öronen. Så i fredags ringde jag till veterinären. Men jag har ett problem med att prata med vissa personer. Och att göra det över telefon gör inte saken bättre. Missförstå mig rätt; jag tycker veterinären här är megatrevlig och vettig. Det är bara det att jag blir nervös när jag ska prata med honom på telefon.

Så det kan hända att han totalt missuppfattade vad jag försökte säga. Han tyckte jag skulle tvätta såren med tvål och vatten och sedan alsolsprit för att torka ut dem. Micke trodde det kunde vara skabb, men jag ville inte höra på det örat.

Igår när alla var bakis började jag prata om det hela lite smått, och Micke berättade om sina teorier. Efter det samtalet blev jag väldigt orolig att min Åzkar kanske har skabb, och det gör mig helt hysteriskt orolig, för det är någoning jag inte vet någonting alls om. Vi har ju inte sådant nere i söder, så det känns bara läskigt och okänt. Dessutom blir alla mina känslor väldigt överdrivna när jag är påverkad av alkohol (även dagen efter).

Vi har hållt katten inne sedan i fredags (tycker han inte om), och Micke har lovat ringa veterinären på måndag. Jag klippte även Åzkars bakklor så att han inte ska riva upp sig så mycket om han kliar, och han ser faktiskt bättre ut idag. Vi får väl se vad som händer…