Det kommer bli svårt att skriva detta inlägg. För jag har just insett att en grundläggande sak av det som är jag är dåligt. Och jag vill bli av med det, för det förstör mitt liv. Jag skyller ifrån mig. När något gått dåligt eller inte blivit som jag velat, då skuller jag på någon yttre omständighet eller någon annan person.

Och när jag tänker på det vill jag hela tiden ha reda på vems fel det är… Men när ska jag inse att det inte spelar någon roll? Det kanske inte ens är någon annans fel. Det kanske är mitt fel. Det måste iaf vara mitt fel att jag är den jag är, för det är jag som är jag. Ingen borde kunna ändra på det utom jag själv.

Så jag måste försöka sluta. Måste försöka se när saker och ting är mitt fel. Och när saker och ting bara gått fel utan att det var någons fel alls. När alla bara ville väl, men det sket sig ändå. Det behövs ingen syndabock.

Jag har alltid sett ner på dem som säger att de är som de är för att de blev mobbade. Själv har jag aldrig sagt det, men jag inser nu att jag har tänkt det. Alltid. Så fort jag mått dåligt har jag tänkt att det var deras fel. De som förstörde mig när jag var för liten för att förstå bättre. Och visst kanske det fanns de som skadade mig när jag inte kunde göra motstånd. Men man är ändå skyldig till allt man gör.

Just nu hatar jag migsjälv för den jag är. Jag vill inte vara sådan. Och det är mitt fel.

Tag: