Näe, jag förstår fortfarande inte hur det hänger ihop i denna artikel. Om det är olagligt att ladda ner musik utan upphovsmakarens tillstånd, varför kan jag inte få betala för den lagligt nedladdade musiken när (och om) jag laddar ner den? Varför ska jag betala för att säkerhetskopiera filer och för att bränna ner musik som jag fått på lagligt sätt? Då kan man ju lika gärna införa en ny skatt som alla ska betala (för typ vare sig man vill eller inte så kommer man höra musiken på någons radio som står och skrålar på jobbet eller i nån affär). Men vänta lite nu. Fanns det inte nåt slags företag som kallade sig radiotjänst, som vill ha mina pengar? Det skumma med dem är väl att de aldrig frågar om jag har radio. Det har jag iofs inte.

För övrigt verkar det ju inte som att aftonbladets reporter var för beslutet direkt, med tanke på vilka citat som finns i artikeln. Uppviglare… Jag hade nog ändå velat veta hur de tänkte när de bestämde det där.

Och så kom jag att tänka på när jag var liten och lekte med Sofia Wijk i Vimmerby när jag var på besök. Vi fick nåt tokryck och låtsades att regeringen (eller nåt, vi visste nog inte så mycket om regeringen då) hade bestämt att allt var förbjudet.
“-Jag ska gå och gunga nu
-Det är förbjudet!”
Sen kutade vi runt i hennes trädgård och hojtade “allting är förbjodet” (vi hade roligt uttal på förbjudet). Jag undrar om vi inte ändå spådde lite i framtiden med den leken. För om man tänker efter så är alla nya lagar alltid förbud (man tar ju inte och bestämmer att nu får ni göra sådär om ni vill), och det blir ju fler av dem. Det är lättast så. Gör nåt olagligt så att… ja, inte vet jag vad det ska ha för betydelse. Vore det inte bättre att se till orsakerna och jobba från det hållet? Säger man till en unge “du får inte göra det” så vet man ju hur bra det funkar om man inte har pratat med ungen först.