Nu har man varit och andats frisk luft i norrlands skogar och hört(?) tystnaden. Micke kommer från ett mycket trevligt ställe! Det första som slog mig var mängden skog. Skogarna där uppe är skogar ordentligt. Visst har vi skogar här med, men det går lixom inte riktigt att jämföra. Jag blev nästan rädd, för det var bara skog, och jag kunde inte se något tecken på mänskligt liv, förutom vägen. Det andra var tystnaden. Om man var inomhus och ingen sa nåt hörde man bruset i öronen. Det gör jag aldrig här hemma.
När jag kom hem till v-ås blev jag lite schockad, för när jag for var bladen bara på väg på träden, men nu var det grönt så det kändes som mitt i sommaren. Jag undrar hur varmt det är mitt på dagen imorgon? Det får jag reda på då… (kolla väderprognoser är larvigt)