Fan vad jag är trasig. Och ena sekunden kan jag bryta ihop och gråta, andra sekunden är jag så lycklig så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Tur att de där extrem-stunderna inte är så långa. Tur att lycko-stunderna finns. Annars hade jag inte ätit nåt alls idag. Nu mår jag illa. Och dåligt. Men det får det vara värt. Äta bör man, var det nån som sa…