Jag tror jag lurar migsjälv att jag är lycklig ibland. För att jag vill vara lycklig så gärna. Och för att jag inte klarar av att vara deppig hela tiden. De är trevliga, de små stunderna när jag känner mig lycklig. Men sen kommer det där under ytan. Och sen är jag där igen.

Ady vill fixa ihop mig med nån. Jag tror det är en riktigt dålig idé. Kom på det på tåget hem. Det vore trevligt kortsiktigt, men långsiktigt är det nog bäst för mig att vara migsjälv för migsjälv, tills jag kommer på vem jag är och vad jag vill…